Göteborgs högskolas första byggnad var i trä och låg i hörnet mellan Parkgatan och Södra vägen. Det var en stor träkåk som så ganska snabbt blev för trång och för dålig. Om en offentlig konstföreläsning skrevs vid ett tillfälle av en journalist:
Salen var till trängsel fylld. Bjälklagets bärighet var inte ställt utom allt tvivel.
Industriledaren och konsuln Oscar Ekman, chef för Carnegie som tillverkade socker och öl samt före detta riksdagsman, hade redan när högskolan bildades bidragit med för tiden enorma summor. Han fick reda på kritiken, tyckte att det lät förfärligt och ville se till att universitetet skulle få ”en för hennes höga syften värdig byggnad”.
Oscar Ekman donerade pengar för att huset i Vasaparken skulle kunna byggas. En arkitekttävling utlystes 1904 och arkitekterna Erik Hahr och Ernst Torulf fick uppdraget. Ernst Torulf har också ritat Posthuset vid Drottningtorget – det som nu är Posthotellet Clarion och Naturhistoriska museet i Slottskogen. Han var också med i gruppen som ritade Götaplatsen.
Det var mycket bråk om tomten, om var huset skulle ligga i staden, ”synd att förstöra en så fin park” – tyckte många.
Byggnaden invigdes med stor pompa och ståt i september 1907 av dåvarande kronprins Gustav – som blev Gustav V i december samma år, då hans pappa Oscar II dog. Huvudbyggnaden hade då kostat 630 000 kronor – allt betalat av Oscar Ekman, som avled strax innan invigningen.
Invigningen markerade dåvarande Göteborgs Högskolas nya akademiska läroanstalt inför hela riket. Nu kunde föreläsningar ske på ett representativt sätt. De breda yttertrapporna, de lejonkrönta pylonerna, de tunga portarna, den stora marmorvestibulen och den högtidliga aulan – allt var förberedelser inför mötet med kunskapen.
Rektor Johan Vising var mycket aktiv i samband med byggnationen och genom en flitig brevväxling lyckades han utöka donationen ytterligare vilket bland annat gav huset dekorativa tillägg och mer påkostade material som vit italiensk Carrarramarmor, svart marmor och svensk grön Kolmårdsmarmor.
Träarbetena var planerade i furu, men arkitekterna ville att det skulle vara mer gediget och frågade Oscar Ekman om de kunde få ytterligare 20 000 kronor för att byta till ek, vilket beviljades.
Den tidens arkitekter hade en totalomsorg om bygget. Ända ner till de speciella hyllorna i hallen för galoscher och paraplyer, klädkrokarna och lamporna i huset.
Grundidén var att man skulle förädla människor här. Den stora trappan, som med dagens mått känns otillgänglig, skulle inge respekt. De fyra massiva pelarna i bohusgranit överst i trappan fraktades med båt från Hamburgsund och särskilda järnvägsspår lades ut från hamnen för att dra upp dem till Vasaparken. Det är ovanligt att så stora pelare reses i ett stycke.
Byggnaden har en symmetrisk T-formad grundplan och är uppförd i två våningar av rött handslaget Höganästegel på en hög sockel av grå bohusgranit från Hamburgsund, grovhuggen och med liggande block. Massivitet och stränghet utmärker byggnadens representativa sida mot Vasagatan, med de två bronslejonen i naturlig storlek som skapades av skulptören Johan Axel Wetterlund. Egentligen skulle det ha varit en stor gata, eller en allé ner framför huset för att understryka pampigheten.
Den som kliver in i aulan möts av väggmålningar i sen jugendstil med lätt stiliserade växtmotiv av konstnären Filip Månsson. Längst fram över scenen finns en stor fondmålning i nationalromantisk stil. Konstnären Nils Asplund skildrar här den nordiska eldguden Heimdall som kulturbringare i Norden. Han lär människorna tämja den heliga elden och ger dem gåvor som symboliserar lärdom, konst och kultur. Aulans övre och nedre fönsterrad ger ett vackert ljusinsläpp och salen lyses upp av stora ljuskronor.
Aulan används idag bland annat för avslutningar och välkomstceremonier för nya studenter, samt för seminarier, föreläsningar och stormöten med universitetets anställda, ceremonier och högtider för universitetets pensionärer och mottagare av Nit och redlighet, för dem som arbetat 30 år i staten.
Vid en stor renovering av byggnaden 1996–97 sattes de runda glaslamporna nere i hallen upp. Det var en professor i inredning, Olle Andersson från Högskolan för design och konst, HDK, som ritade lamporna.
Den stora smideskronan i hallen och kronorna i aulan är från när huset byggdes och el fanns i huset redan från början. Men för hundra år sedan värmdes huset upp med hjälp av ånga som lär ha varit väldigt svår att få ordning på, det var krångligt att få en bra temperatur. På den tiden var mittendelen av källaren fylld av koks, och på var sin kortsida av huset fanns bostäder för de två vaktmästarna och deras familjer. Det bodde fortfarande vaktmästare i huset ända fram till 1970-talet.
Utöver husets kontorsdelar och de salar som går att boka finns också tre vackra konferensrum för interna möten. På plan ett finns Konsistorierummet. Konsistoriet var under många år namnet på universitetets styrelse och även dagens universitetsstyrelse har sina sammanträden här. Landshövdingen var ordförande fram till 1960-talet då rektor tog över posten, vilket var vanligt på andra universitet. Sedan flera år tillbaka har universitetet en styrelseordförande från näringslivet.
Vägg i vägg med Konsistorierummet finns Viktor Rydbergrummet. Det är döpt efter journalisten och författaren som var en av 1800-talets förespråkare för att starta en högskola i Göteborg. När Viktor Rydberg dog skänkte hans änka några privata möbler och saker till universitetets studenter. Men de hade ingen bra, skyddad plats att förvara dem så de hamnade så småningom här. Detta var från början lärarrummet där lärarna hade var sin låda med saker och det fanns ett stort arbetsbord som de satt runt. Då hade de inga tjänsterum utan jobbade hemifrån en del. Så småningom fick lärarna och forskarna tjänsterum.
På plan två finns ännu ett vackert rum med stora fönster. Det kallas Gula salongen och används för interna möten och representation.
1993 förklarade Riksantikvarieämbetet universitetets huvudbyggnad i Vasaparken som byggnadsminne med stora kulturhistoriska värden.
Huset förvaltas av Statens fastighetsverk.
Denna text är utskriven från följande webbsida:
https://medarbetarportalen.gu.se/campusservice/vasa/vasaparken-historia/?skipSSOCheck=true
Utskriftsdatum:
2024-03-29