I facktidningen Universitetsläraren nr 4–2004 fanns en artikel om implementeringen av EU:s arbetslivsdirektiv i svensk lagstiftning, i vilken det konstaterades: ”Idag finns ingen rätt att vara anställd efter fyllda 67. En kommande lagstiftning mot åldersdiskriminering kommer att ändra på detta och ge möjlighet att fortsätta arbeta så länge det är fysiskt och psykiskt möjligt.”
Detta var en grav missbedömning. Vid bland annat GU är det 13 år senare fortfarande så att den som fyller 67 år antingen tvingas sluta direkt eller i nåder får vara kvar en tid med ungefär samma anställningstrygghet som hen hade vid sitt första tillfälliga sommarjobb för kanske 50 år sedan. Rättänkande handläggare och beslutsfattare, som aldrig skulle komma på tanken att försöka avskeda någon med hänvisning till könet, hudfärgen eller sexuell läggning, ser det som helt naturligt att någon tvingas sluta enbart på grund av åldern (eller kanske mer formellt: för att hen inte längre har tillsvidareanställning, vilket dock är kopplat till åldern). Ändå blygs inte universitetet att på sin sajt påstå att man ”motverkar diskriminering kopplat till ... ålder.”
De nya regler som infördes vid UB i våras har som konsekvens att åldersdiskrimineringen riskerar att förstärkas ytterligare. Den som pensionerats från universitetet har normalt förlorat sitt GU-konto och har därmed ”ingen automatisk distansåtkomst till bibliotekets e-resurser”, dvs kan inte längre hemma läsa de e-böcker och e-tidskrifter som UB abonnerar på. Och det är inte längre tillräckligt med ett bibliotekskort för att komma åt UB:s elektroniska resurser utanför GU:s nätverk. Utan den möjligheten är det numera svårt att seriöst forska eller ens bevaka sitt intresseområde, något som varit normalt att universitetslärare gjort även efter sin formella pensionsavgång.
Det finns en potentiell kortsiktig lösning. Vederbörande institution kan för en ”begränsad period” bevilja ett ”externt x-konto för tillgång till UB:s elektroniska resurser utanför GU:s nät.” Avgörandet har alltså flyttats över till institutionen och dess välvilja, som kan variera. Institutionen får en kostnad för ett externt x-konto som visserligen är låg, 181 kronor för 2017.
Motiveringen till den nya principen är att bara vederbörande institution kan avgöra vem som kan anses vara affilierad med universitetet. (Affiliering krävs enligt avtal med leverantörerna för att ge distansåtkomst till de elektroniska resurserna.) Detta är inget helt övertygande argument. För det första finns ju register där merparten av de ”affilierade” återfinns. Vad som återstår, där bara institutionen har kunskap och skulle kunna rådfrågas av UB vid behov, kan vara tillfälliga gäster och externa samarbetspartner.
För det andra lär utspridandet av beslut till institutionerna leda till mindre enhetlig behandling av önskemålen än om UB hanterat dessa. Man kan gissa att en del institutioner generellt ger sina pensionerade medarbetare tillgång till de elektroniska biblioteksresurserna, medan andra kanske gör en kalkyl över förväntade publiceringsbaserade institutionsintäkter att ställa mot kostnaden för det externa x-kontot.
Det är snarast ett systemfel om äldre forskares rätt att fullt ut använda UB:s tjänster blir beroende av institutionernas lönsamhetskalkylering. I den floskelsamling som kallas Vision 2020 finner man i UB:s handlingsplan 2017–2019 följande punkt: ”Erbjuda en webbplats som gör bibliotekets informationsresurser och tjänster användbara, begripliga och tillgängliga för alla.”
Dessa vackra ord borde tas på större allvar.
Bo Sandelin
Seniorprofessor vid institutionen för nationalekonomi med statistik
Beslutet att förändra autentiseringen för tillgång till bibliotekets elektroniska resurser, som genomfördes från 1 april, är taget av bibliotekets ledning och förankrat med universitetsledningen.
Det ändrade autentiseringssättet innebär att man måste ett GU-konto för att få distanstillgång till UB:s licensierade informationsresurser. Tidigare studenter och anställda, utan GU-konto, når inte resurserna utanför bibliotekslokalen. Åldern har inte med saken att göra.
Förändringen av inloggningen genomfördes för att behörighetsfrågan ska hanteras där den hör hemma, dvs ansvariga på GU:s institutioner ska avgöra vilka som tillhör GU och därmed får tillgång till bibliotekets e-resurser. Biblioteket har inte möjlighet att avgöra detta på ett korrekt sätt. Risken för felaktiga avgöranden är betydligt större om UB ska ta dessa beslut i stället för den institution där man är verksam som student eller forskare.
Bibliotekets uppgift är att teckna avtal med leverantörer för att tillhandahålla informationsresurser. Avtalen ger alla som är affilierade med universitetet möjlighet att (genom inloggning) få tillgång till informationsresurserna även utanför GU:s nätverk. Användare som inte är affilierade till universitet får tillgång genom besök på biblioteken.
Leverantörernas syn på vilka som anses vara affilierade är strikt, vanligen definierat som forskare, studenter, anställda/personal. Om användare som inte har den typen av förhållande till universitetet, ges tillgång, bryter vi mot ingångna avtal och riskerar därmed att få betala vite, eller rentav att alla GU:s användare blir avstängda.
För flertalet av universitetets användare innebär det en förenkling att använda GU:s centrala behörighetssystem för inloggning även mot UB:s resurser. För biblioteket innebär det att vi inte längre avgör vilka av våra användare som tillhör universitetet. Biblioteket behöver därmed inte driva ett parallellt behörighetssystem och hantera en arbetsuppgift som vi inte har förutsättningar att klara med nödvändig och enhetlig kvalitetsnivå.
Vi beklagar om förändringen drabbat användare som tidigare haft och fortsatt bör ha distanstillgång. Vi är övertygade om att det i dialog med aktuell institution går att komma fram till en lämplig lösning.
Margareta Hemmed
Överbibliotekarie
Ann-Mari Jonsson
Bibliotekschef, Digitala tjänster
I våras upptäckte tre seniorforskare vid min institution att de plötsligt inte kom åt UB:s elektroniska resurser hemifrån längre. Jag tror inte att UB avsiktligt beslöt att utestänga någon just på grund av åldern, men tillgängligheten hade nu kopplats till sådana konton att detta blev resultatet.
Datavetenskapen har löst svårare problem än att registervägen i den stora merparten av fallen avgöra vem som är eller i modern tid varit anställd vid GU och därmed bör kunna betraktas som affilierad.
I en förhandling deltar minst två parter. Det skulle förvåna mig att universiteteten, som betalar löner och andra forskningskostnader, uppträder som maktlösa mot de kommersiella företag som är beroende av forskarnas texter som gratis råvara i produktionen av vetenskapliga tidskrifter. Leverantörerna av e-resurserna må ha sin syn på tillgängligheten men slutresultatet är en förhandlingsfråga där den samlade universitetsvärlden (eller skattebetalarkollektivet!) borde vara på den andra sidan.
Bo Sandelin
Denna text är utskriven från följande webbsida:
https://medarbetarportalen.gu.se/aktuellt/gu-journalen/debatt-nr-4-2017--gu-diskriminerar-aldre/?skipSSOCheck=true
Utskriftsdatum:
2024-03-28