Ekonomistyrningen för utbildning inom Göteborgs universitet står i vägen för arbetet med Vision 2020. Den försvårar allvarligt utvecklandet av tvärvetenskapliga samarbeten. Den motverkar pedagogisk utveckling.
Varje universitet och högskola i Sverige får ett takbelopp för utbildning. Inom ramen för detta ska alla kurser ersättas utifrån dessas ”ämnesinnehåll”. I regleringsbrevet finns en ämnestypologi där varje ämne/ämnesområde ges en prislapp. Vid sidan av vissa begränsningar för konstnärliga utbildningar, följer det dock inget uppdrag i antal helårsstudenter med anslaget. Det finns inte heller någon sträng definition av ämnesinnehåll. Det enda regeringen begär av oss på lärosätena att vi berättar hur anslaget använts inom de olika ”prislappsämnena”.
Trots detta relativt stora handlingsutrymme har Göteborgs universitets ledning valt att bakbinda fakulteterna genom att ge dessa ett uppdrag i helårsstudenter utifrån en enkel administrativ bestämning av ”ämne”. Utbildningar vid humanistisk fakultet definieras som ”humanistiska”. Uppföljningen görs utifrån hur uppdraget i helårsstudenter fyllts. Kommer det färre studenter än prognosticerats blir fakulteten återbetalningsskyldig.
Denna modell gör att institutioner inom humanistisk fakultet inte har råd att ansvara för tvärvetenskapliga utbildningar. Humanisten har flera tvärvetenskapliga spetsutbildningar med stor samhällsrelevans. En av dessa, masterprogram i evidensbasering, innehåller både färdighetsutveckling inom evidensområdet och vetenskapsteoretisk reflektion. Programmet går under 2016 back med minst 30 procent. Om Sahlgrenska akademien (SA) ansvarade för programmet, skulle det pedagogiska arbetet i programmet vara fullt finansierat – eftersom ”vårdprislappen” är högre. Anslaget skulle dessutom räcka till den samverkan som krävs för att genomföra och utveckla programmet. Internationellt placeras evidensutbildningar i anslutning till kliniska utbildningar, och sett till innehållet skulle programmet lika gärna kunna vara placerat vid SA. Men nu är det alltså placerat vid Humanistisk fakultet och ses i Göteborgs universitets modell för anslag till utbildning som ”humanistisk”. Detta problem skulle kunna lösas med en enkel omklassificering.
Men det finns också en konflikt mellan humanistisk prislapp och Göteborgs universitets ambitioner i det nyinrättade pedagogiska idéprogrammet. Detta kan svårligen omsättas i pedagogisk praxis med humanistisk prislapp. Förväntningarna på akademiskt lärarskap och systematiskt utvecklat kollegialt samarbete kommer att komma på skam.
Den enda enhet vid Göteborgs universitet som skapat ett rimligt prislappssystem är Lärarutbildningsnämnden. Det baseras på lärares faktiska arbete med att planera, genomföra, utvärdera och utveckla utbildning. Där den humanistiska prislappen är cirka 50 000 kronor per helårsstudent är Lärarutbildningsnämndens ”prislapp 1” cirka 63 000 kr. Denna ges till många lärarutbildningskurser vid Humanistisk fakultet. Sett utifrån regeringens uppföljningsmodell kan man säga att varje lärarutbildningskurs inom humaniora också har andelar från ett eller flera andra ”prislappsämnen”. Införandet av andra prislappar på detta sätt är motiverat av att pedagogiskt arbete fogas in definitionen av ämnesinnehåll.
Göteborgs universitets ledning har redan formulerat förväntningar på det att pedagogiska arbetet ska utvecklas. Om dessa förväntningar ska infrias är det helt nödvändigt att i grunden förändra ekonomistyrningen för utbildning vid Göteborgs universitet. Under 2016 förs lärarutbildningen in i linjeorganisationen. Ta vara på erfarenheterna från Lärarutbildningsnämndens sätt att arbeta med prislappar.
Tobias Pettersson
Utbildningskoordinator vid institutionen för filosofi, lingvistik och vetenskapsteori
Tidigare utbildningsledare vid Lärarutbildningsnämndens kansli
Denna text är utskriven från följande webbsida:
https://medarbetarportalen.gu.se/aktuellt/gu-journalen/debatt-nr-3-2016--gor-om-anslagsmodellen-for-utbildning/?skipSSOCheck=true
Utskriftsdatum:
2024-03-28