11 november 2012, GU Journalen nr 6-12
Varje stor konflikt har sin speciella berättelse. I Demokratiska Republiken Kongo handlar den om sexuellt våld.
Men också andra historier måste få komma fram, menar freds-forskaren Maria Stern.
Nu medverkar hon i Mänskliga rättighetsdagarna i Göteborg.
Huvudentrén till institutionen för globala studier visar sig vara ordentligt låst. Likaså den första dörr jag rycker i på gamla barnbördshusets baksida. Men genom den tredje dörren går det att slinka in.
Portlås, passerkort och vakter hör till vardagen i dagens samhälle, allt för att vi ska känna oss trygga. För det gör vi väl?
– Det är något av en paradox att alla dessa säkerhetssystem snarare har motsatt effekt, påpekar Maria Stern, professor i freds-och utvecklingsstudier. Någon vinner på att vi hela tiden känner oss så sårbara att vi ständigt måste skydda oss.
Trots den kyliga oktobermorgonen har Maria Stern cyklat från hemmet i Askim. Arbetsrummet har fulla bokhyllor, barnkortlekar ligger på bordet och en karta över New York finns uppsatt på dörrens insida. Det är därifrån hon ursprungligen kommer, från Manhattan, och det är dit hon ständigt återvänder, minst en gång om året.
Det var kärleken som fick Maria Stern att komma till Sverige första gången, redan 1986. Då tog hon ledigt från sina universitetsstudier för att tillbringa en termin här och bland annat läsa svenska. Sedan dess har hon återkommit flera gånger för att 1993 till slut bosätta sig här. Nu har hon stor familj med man, två egna barn och fyra bonusbarn.
Men svensk, nej, det tycker hon inte riktigt att hon är.
– Jag befinner mig någonstans mittemellan USA och Sverige. Jag är förstås imponerad av den sociala välfärden här som bland annat innebar att jag, ensam med två små barn, kunde doktorera. Och jag kan jämföra med min syster i USA som aldrig skulle haft råd att låta sitt barn gå på dagis. Men mest hemma känner jag mig trots allt fortfarande i New York. Där finns en annan typ av öppenhet och social gemenskap som jag kan sakna här.
Att Maria Stern gick i en progressiv gymnasieskola med rättvisefrågor på schemat har nog bidragit till hennes intresse för fred och säkerhet. Och hon var tidigt intresserad av forskning. Men att hon hamnade just vid Göteborgs universitet beror mest på en slump.
– Jag hade läst statskunskap med inriktning mot internationella relationer på Cornell University i New York. När jag var klar med min kandidatexamen tipsade en kompis mig om ett stipendium i Sverige så jag skickade in mina papper. Jag trodde att det gällde ett jobb men var plötsligt inskriven på en magisterutbildning vid Göteborgs universitet.
Sin doktorsavhandling skrev hon om säkerhet och identitet bland mayakvinnor i Guatemala.
– Jag hade jobbat en tid på forskningsinstitutet The World Order Models Project i New York och kände en stigande frustration över att forskning om säkerhet nästan bara handlade om staters säkerhetspolitik. Vem som skulle känna sig säker, skyddas från vad och hur, var det sällan någon som problematiserade. 1993 gjorde jag en resa i Centralamerika och blev fascinerad av mayakulturen och inte minst av de starka men mycket utsatta kvinnorna där som var aktiva i olika motståndsrörelser. Jag bestämde mig för att undersöka vad säkerhet betyder för dem som verkligen har det svårt: fattiga kvinnor från ursprungsbefolkningen i Guatemala.
Metodfrågor är ett annat område som intresserar Maria Stern. När det gällde forskningen på mayakvinnorna fanns ingen utarbetad strategi att följa.
– Jag bestämde mig för att bygga mina undersökningar på berättelser. Därför innehåller avhandlingen ett antal av dessa kvinnors livshistorier.
En paradox blev tydlig för Maria Stern: att säkerhet också handlar om begränsning.
– Dessa utsatta kvinnor kämpade bland annat för rätten att få behålla sin kultur mitt i ett blodigt krig där militären såg maya-indianer som ett hot mot nationen. Men en kvinna som inte vill klä sig traditionellt, utan bara ha t-shirt och jeans, kunde ses som en kulturell förrädare. Så att värna sin identitet är förstås positivt men kan också vara begränsande, inkludering skapar även exkludering.
Säkerhet är ett ämne som fortsatt intressera Maria Stern. I ett projekt tillsammans med Joakim Berndtsson forskar hon om den privata säkerhetsindustrin som börjat få allt större betydelse också för hela nationer.
– Bland annat undersöker vi hur säkerheten fungerar på Arlanda flygplats. Det är inte bara så att Securitas tillhandahåller vakter som ska upptäcka hot, de erbjuder också den teknologi som flygplatsens säkerhet anses behöva. På liknande sätt använder Sida privata företag som skydd för sin personal i exempelvis Afghanistan. Idag marknadsförs privata bolag som säkerhetsexperter som gör hotbildsanalyser, riskbedömningar och erbjuder ”kompletta lösningar” på våra säkerhetsbehov. Särskilt i starka demokratier som Sverige finns annars en allmän uppfattning om att staten ska ha våldsmonopol; samtidigt anlitar man alltså i allt högre utsträckning privata aktörer, företag som lever på att vi känner oss osäkra.
Men Maria Stern har också ett annat större projekt på gång. Det handlar om relationen mellan externa och nationella aktörer inom försvarsreformen i Demokratiska Republiken Kongo. Projektet, där hon arbetar tillsammans med Maria Eriksson Baaz, Stina Hansson och Fredrik Söderbaum, finansieras av Sida.
Och Kongo är ett land Maria Stern återkommit till flera gånger. Det var tillsammans med sin vän och kollega Maria Eriksson Baaz, som delvis vuxit upp i Kongo och som talar lingala, ett av landets fem officiella språk, som hon utvecklade idén till ett forskningsprojekt i det land som en gång hette belgiska Kongo. Tillsammans har de forskat om det utbredda sexuella våld som utmärkt de senaste decenniernas inbördeskrig och konflikter.
– Tidigare var våldtäkt i krig visserligen något alla kände till men uppfattades mest som olyckliga händelser som råkar ske i en konflikt. Att övergreppen på senare år börjat uppmärksammas som en del av själva krigföringen beror i hög grad på Margot Wallströms engagemang i FN. Men samtidigt som det förstås är väldigt viktigt att sexuellt våld äntligen ses som krigsbrott har fokuseringen på detta i Kongo lett till minskat intresse för annat våld som begås mot befolkningen, som plundringar, avrättningar, tortyr, tvångsarbete och tvångsrekrytering till beväpnade grupper. Det största problemet för kvinnor där är ofta fattigdomen i sig, men eftersom hjälpinsatserna är öronmärkta för sexuellt våld finns inget stöd för dem som exempelvis förlorat sitt hem.
Mellan 2005 och 2010 genomförde Maria Eriksson Baaz och Maria Stern ett forskningsprojekt där över 230 kongolesiska militärer intervjuades om sin syn på militär identitet, maskulinitet, femininitet, sexuellt våld samt om vad det innebär att vara en bra soldat. De flesta intervjuerna genomfördes av Maria Eriksson Baaz som då var bosatt i Kongo, men Maria Stern var också med på fältarbetet. Bland annat visade deras forskning att det sexuella våldet inte generellt hade beordrats fram uppifrån.
– Våldtäkterna måste sättas i samband med allt annat våld som denna nybildade armé, som brottas med många problem, gör sig skyldig till; det handlar inte om enstaka händelser som kan studeras isolerat. Och de internationella biståndsorganisationernas försök att komma tillrätta med våldet orsakar mest frustration. Soldaterna får exempelvis gå tredagarskurser i mänskliga rättigheter för att lära sig att våldtäkt är fel, som om de inte visste det. På så sätt bekräftar man bara uppfattningen om Kongo som Mörkrets hjärta, en plats bebodd av barbarer.
Våldet i Kongo har en rad orsaker; den långvariga konflikten och de våldsspiraler denna skapat, statens sönderfall, problem med att skapa en armé som kan skydda civila; men handlar också om synen på manlighet och kvinnlighet.
– Det är bland annat våra föreställningar om genus som får militären att fungera: en man måste vara beredd att både döda och dödas i krig och kvinnor framställs som potentiella offer som ska skyddas. När kvinnliga soldater också tillgriper våld blir det mer problematiskt. Övergrepp från kvinnor bortförklaras med att det handlar om en enstaka galning eller om just hennes personliga problem.
Freds- och utvecklingsforskning är ett komplicerat område där det inte alltid är enkelt att avgöra vad som är rätt eller fel, påpekar Maria Stern.
– Moral är en uppsättning regler för hur man bör bete sig. Etik är något annat. Etik handlar om att erkänna det obekväma i att inte alltid veta vad som är rätt men att ändå försöka ha en uppfattning och stå för de gränser man trots allt drar. Man kan inte göra mer än försöka.
Sverige är ett litet land. Det finns det vissa fördelar med.
– Det gör det lättare för forskare att få uppmärksamhet än i exempelvis USA, påpekar Maria Stern. Vår forskning om sexuellt våld har exempelvis medierna skrivit mycket om.
Forskning, handledning och undervisning tar förstås mycket av Maria Sterns tid. Lediga stunder ägnar hon främst sin stora familj.
– När jag är i Göteborg gillar jag att segla; skärgården är bland det bästa med Sverige. Men varje sommar åker vi till min pappas sommarhus på Fire Island utanför Long Island i New York. Min familj är så utspridd, jag har släktingar i New York, Boston och Genève. Men på sommaren försöker vi tränga ihop oss i pappas lilla hus och umgås allihop på en gång.
Yrke: Professor i freds- och utvecklingsstudier vid institutionen för globala studier; också medlem i styrgruppen på Gothenburg Centre of Globalization and Development.
Familj: Stor, bland annat man, två barn och fyra bonusbarn i -Göteborg, mamma och bror i New York, pappa, bror och syster-
i Genève, och syster i Boston.
Aktuell: Medverkar i seminariet Varför våldtar soldater? under Mänskliga rättighetsdagarna 12–13 november i Svenska mässan.
Aktuella projekt: Security for sale: Perceptions of Threat among Private Security Companies med Joakim Berndtsson, finansierat av Vetenskapsrådet.
Stemming Violence against Civilians? Effective External Security Sector Reform in Conflict/Post-Conflict Settings–the case of the DRC, med -Maria Eriksson Baaz, Stina Hansson och Fredrik Söderbaum, finansierat av Sida.
Studying the Agency of Being Governed med Stina Hansson och Sofie Hellberg.
Aktuell bok: Tillsammans med Maria Eriksson Baaz publicerar hon snart Sexual Violence as a Weapon of War? Perceptions, Prescriptions, Problems in the Congo and Beyond.
Intressen: Främst familj, släkt och vänner men också segling, -löpning och att läsa romaner.
Senast lästa bok: A Wild Sheep Chase av Haruki Murakami.
Senaste film: Cosmopolis.
Favoritmat: Stora amerikanska söndagsfrukostar.
Styrka: Kommunikativ.
Svaghet: Tidsoptimist.
Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg
Du kan inte längre kommentera artikeln.
Maria Stern, som forskar om sexuellt våld i krig, menar att både män och kvinnor är offer.
Det goda reportaget kräver extra ansträngning, menar Ingrid Carlberg.
Lagom till 10-årsjubileet får University of Gothenburg Symphony Orchestra samverkanspriset.
Hundratals personer berörs i en omorganisation som inte får kosta några pengar
Ekonomidirektör Lars Nilsson vill se mer action
Det finns risk att regeringens satsning inte leder till förnyelse
Samhällsvetenskapliga fakulteten lyckas inte slå ihop några institutioner
Sammanslagning på Handels skapar både oro och hopp
Vart tog diskussionen om kunskapsideal vägen i Vision 2020? undrar idéhistoriker Thomas Karlsohn
Detta får du inte missa - Global Week drar snart igång
Utsläpp av koldioxid har räddats oss undan en ny istid, menar Lars Franzén
Magra underlag bakom språknedläggningar
Har vi råd att ta bort italienskan?
Replik: Kritiken bygger på missförstånd
Slutreplik: Dekanerna duckar för saklig kritik
Slutreplik: Djupt missvisande påhopp
Denna text är utskriven från följande webbsida:
https://medarbetarportalen.gu.se/aktuellt/gu-journalen/arkiv/2012/nummer-6-12/profilen--skildrar-krigets-offer/?skipSSOCheck=true
Utskriftsdatum:
2024-03-28