Till startsida

Återerövra journalistiken!

11 november 2012, GU Journalen nr 6-12

Den uppmaningen riktar Ingrid Carlberg, ny gästprofessor vid JMG, till studenterna.
– Journalistiken befinner sig i en identitetskris. Dagstidningarna har mött konkurrens från bloggar och webb och försöker nu famna det nya. I stället måste vi sträcka på ryggen och visa vad riktig journalistik är.

I sin introduktionsföreläsning för studenterna på journalistutbildningen i Göteborg i september talade Ingrid Carlberg om vikten av att hävda professionalism och kritisk medvetenhet. Medierna ska inte stå bredvid och argumentera för sin oumbärlighet utan i stället visa den genom att producera god journalistik, menar hon.
– Jag fick många frågor av studenterna efter föreläsningen. Det var jag mycket positivt överraskad av. Så var det inte när jag läste, säger hon när jag träffar henne för intervju en dag i oktober.
Löven har hunnit bli gula på trädet utanför hennes tjänsterum på JMG (institutionen för journalistik, medier och kommunikation) vid Seminariegatan.
Att hon just har installerat sig märks på de tomma bokhyllorna i det vita rummet. Och att hon pendlar mellan hemmet i Österskär, nordost om Stockholm, och gästprofessorstjänsten i Göteborg förstår man när man ser resväskan strax innanför dörren.

50-åriga Ingrid Carlberg är både journalist och författare. För några år sedan utkom Pillret – en berättelse om depressioner och doktorer, forskare och Freud, människor och marknader. Den blev nominerad till Augustpriset och tilldelades journalistpriset Guldspaden.
Tack vare boken promoverades hon också till medicine hedersdoktor vid Uppsala universitet.
I maj 2012 kom hennes bok om Raoul Wallenberg med titeln ”Det står ett rum här och väntar på dig....”
Ingrid Carlberg har själv aldrig gått någon journalistutbildning.
– Jag berättade för studenterna att jag har kommit hit 30 år för sent. Jag kom in på Journalisthögskolan i Göteborg och skulle börja vårterminen 1983. Men så fick jag ett vikariat på Västmanlands läns tidning, VLT.
Hon är född och uppväxt i det västmanlänska samhället Surahammar och hade varit sommarvikarie på VLT. Det övergick i ett årslångt vikariat.
– Jag ringde runt och konsulterade ett antal redaktionschefer hur jag skulle göra. Alla svarade att jag skulle stanna på VLT. Journalisthögskolan i Göteborg var bara flum tyckte de, säger hon med ett stort skratt.
Så blev det. Hon stannade på VLT. Senare blev det redigering på Svenska Dagbladet och även något kortare reportervikariat där.
Ingrid Carlberg läste in en fil kand i nationalekonomi och statskunskap och det resulterade i en tjänst som forskningsassistent i Maktutredningen. Nu var hon inne i forskarvärlden.

Jag sökte mig till forskningen för att jag var less på den snabba journalistiken med fyra artiklar om dagen och några pratminus. Jag hade varit en sådan som spottade ur mig nyhetsartiklar men hade lessnat på det. Jag ville göra något ordentligt.
Tanken var att hon skulle börja doktorera. Men då lockade journalistiken igen.
– Jag hade nog suttit för mycket ensam på min kammare. Och så tyckte jag att språket i forskningen kändes nästan kvävande, uttrycksmässigt.
Hon vikarierade på Dagens Nyheter som ledarskribent och blev därefter värvad till tidningens avdelning för undersökande journalistik.
– Jag hade skrivit en forskningsrapport för Maktutredningen om lobbying i Sverige och DN ville att jag skulle göra ett grävjobb om lobbying. Det blev så bra att jag fick stanna.

Därefter arbetade hon på DN med undersökande journalistik i ett antal år. Hon skrev bland annat för tidningens dåvarande helgbilaga DN LördagSöndag.
– Den gjordes i en slags New Journalism-anda med långa berättande reportage och välgjord research. Det här var runt 2000. Det var sådana tider då, säger hon.
Hon stannade på DN till 2010 då hon sade upp sig.
– Jag slutade för att jag hade en större längtan efter att skriva böcker än att jobba med journalistik.
I motiveringen till Ingrid Carlberg som ny gästprofessor i praktisk journalistik framgår det att hon i sina reportage lagt mycket arbete på research med en närmast vetenskaplig metodik.

Hela researchfasen är både viktig, rolig och utmanande. Jag skulle nog kunna skriva ett reportage om vad som helst. Bara detta att få sätta sig in i ett ämne, att försöka dammsuga allt som finns att ta reda på. Researchen är a och o.
Det räcker inte med att vara en bra stilist för att skapa det goda reportaget, menar hon.
– Man måste ha byggstenarna. Bara då får man detaljerna som gör att reportaget lever. Men det kräver en extra ansträngning. Och man kan alltid göra lite mer. Det är livsfarligt, jag har haft problem med det. Jag vill alltid göra lite mer.

Boken om Raul Wallenberg, den svenske diplomaten som ledde räddningsaktioner av judar i Ungern under andra världskriget, och som försvann 1945, har krävt mycket research i flera olika länder.
Ingrid Carlberg har finkammat arkiv i jakten på dokument. Hon reste till Moskva flera gånger och begärde där ut tre originalhandlingar från den federala säkerhetstjänstens arkiv (FSB). Det gällde några dokument som fortfarande är mycket centrala för att ta reda på vad som hände den svenske diplomaten. Det hon ville få ut var Wallenbergs dödsattest, en förhörsjournal som skulle kunna bevisa att han levde efter det officiella dödsdatumet 17 juli 1947 samt hans fångkort.
– Fångkortet var det enda jag fick se och hålla i.
Ingrid Carlberg berättar hur det gick till.
– Det var i ett avskalat kontorsrum i FSB-arkivets läsesal. Vi var fyra personer som skulle dricka en kopp kaffe. Mellan kaffekopparna på bordet låg ett litet knaggligt gulnat kartongblad. Jag fick hålla i fångkortet och så plåtade jag det framlänges och baklänges. Det var en stark upplevelse.

I Ungern, Tyskland och USA tog hon hjälp av researchers som kopierade material ur arkiven.
Hon har bland annat tagit del av den dossier om Wallenberg som finns i arkivet hos den amerikanska underrättelsetjänsten CIA.
Genom att lägga samman uppgifterna ur CIA-arkivet med det svenska utrikesdepartementets arkiv och uppgifterna i Wallenbergs styvfars (Fredrik von Dardel) dagbok kunde hon se hur Raoul Wallenberg i slutet av 1970-talet blev ett stort internationellt ärende med tydligt centrum i USA. Hon såg strategin och upptäckte att CIA hade jobbat bakom kulisserna för att få den svenska regeringen att agera, som ett sätt att öka de anti-sovjetiska stämningarna.
– Det blev en väldig aha-upplevelse för mig, säger Ingrid Carlberg.

Det var bland annat händelser i hennes egen familj som gav henne idén att skriva boken. Ingrid Carlbergs man, den tidigare finansministern Pär Nuder (S), har sin familjehistoria i Estland. Hans farmor flydde över Östersjön till Sverige under andra världskriget. Hennes man hade då arresterats i Estland.
I 50 år levde familjen i ovisshet om vad som hänt honom innan man i slutet av 1990-talet fick ut kopior från hans KGB-akt. Det visade sig att Pär Nuders farfar hade förts till ett fångläger i Sibirien och avlidit där.
– Jag tänkte då på Raoul Wallenberg och varför det var så svårt att få visshet om vad som hade hänt honom.
Att Wallenberg skulle ha dött av en hjärtattack den 17 juli 1947, som är den officiella ryska förklaringen, tror hon inte på. Det troliga är att han avrättades samma år genom arkebusering eller giftmord, menar hon.

Så småningom vill Ingrid Carlberg skriva en ny bok. Vad den ska handla om berättar hon dock inte.
Men just nu är det bland annat journaliststudenterna på JMG som upptar hennes tid och engagemang.
– Det är en ynnest att få chansen att vara här på Sveriges bästa journalistutbildning, om än bara på en blygsam deltid. Att JMG är bäst är ju inte bara skryt utan faktiskt bevisat i en utvärdering från Högskoleverket.
Uppdraget som gästprofessor på JMG är en utmaning i en tid då man talar om journalistikens kris, menar hon.
– Jag är mycket engagerad i journalistik och tycker det är viktigt att försöka ge arbetslust och självförtroende till nya journalister. Kan jag bidra med en liten pusselbit där så är jag lycklig.

Ingrid Carlberg

Aktuell: Gästprofessor i journalistik vid JMG.
Ålder: Snart 51 år
Född: Surahammar
Bor: Österskär, nordost om Stockholm
Familj: Gift, två barn.
Bakgrund: Hedersdoktor vid Uppsala universitet, fil kand i nationalekonomi och statskunskap, forskningsassistent i Maktutredningen, journalist på Västmanlands läns tidning (VLT), Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter. Författare till flera böcker, bland annat Pillret – en berättelse om depressioner och doktorer, forskare och Freud, människor och marknader (2008) och boken om Raoul Wallenberg ”Det står ett rum här och väntar på dig...” (2012).
Intressen: Läsa och skriva, älskar att lyssna på musik, gillar att spela tennis och springa i skogen.
Senast lästa bok: Två böcker parallellt: Jonathan Franzens Frihet – ”en fantastisk roman”. Hannes
Råstams Fallet Thomas Quick – ”journalistik i världsklass”.
Senaste film: ”Hann inte gå på bio i våras och har haft fullt upp i höst. Men jag gillar bio och på lördag ska jag se Palme-filmen.”
Styrka: ”Ganska intensiv och entusiastisk person.”
Svaghet: ”Ganska intensiv och entusiastisk person.”
Drivkraft: ”Att berätta och beröra.”

 


Text: Annika Hansson   Foto: Johan Wingborg

Sidansvarig: Allan Eriksson|Sidan uppdaterades: 2013-01-17
Dela:

Denna text är utskriven från följande webbsida:
https://medarbetarportalen.gu.se/aktuellt/gu-journalen/arkiv/2012/nummer-6-12/atererovra-journalistiken-/?skipSSOCheck=true&referer=https://www.google.com/
Utskriftsdatum: 2022-06-27

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?