8 november 2011, GU Journalen nr 6-11
Ordet är viktigt för journaliststudenternas nye gästprofessor, Gellert Tamas. Vi har alla ansvar för de bilder och budskap vi målar med orden, menar han.
I boken ”Lasermannen” beskriver han hur samtalstonen i samhället kan påverka en människa att utföra fruktansvärda handlingar.
Vid massmordet i Norge i somras förklarade en annan gärningsman krig mot samhället. Likheterna med Lasermannens dåd var slående.
Det är tidig höst när jag träffar journalisten och författaren Gellert Tamas på Annedalsseminariet nära Linnéplatsen i Göteborg, där institutionen för journalistik, medier och kommunikation (JMG) håller till.
Han har just installerat sig i sitt tjänsterum men har ingen nyckel. Så han får be om hjälp för att lotsa oss igenom de låsta dörrarna. I tjänsterummet gapar bokhyllorna ännu tomma. Skrivbord och soffa finns dock på plats och vi slår oss ner.
Någon vecka tidigare har Gellert Tamas hållit sin installationsföreläsning för de blivande journalisterna på temat ”Ordets makt – och makten över våra ord”. Han tog där sin utgångspunkt i attentatet i Norge den 22 juli.
– Till att börja med var många säkra på att det var Al Qaida som låg bakom detta fruktansvärda terrordåd. Men när de första vittnesuppgifterna kom, talades det om en gärningsman som var lång och blond.
Då handlade det plötsligt i beskrivningarna om en ”enskild galning”.
Det här visar, enligt Gellert Tamas, hur olika måttstockar vi har för att beskriva gärningsmän beroende på deras bakgrund.
För dem som anses tillhöra ”oss” gäller individuella, ofta psykologiska förklaringsmodeller medan ”de andra” tillhör ett kollektiv, en organisation eller en våldskultur.
Gellert Tamas tar exemplet med den man som dog i ett självmordsattentat i Stockholm i december 2010. Det dådet beskrevs omedelbart som ett verk av Al Qaida, en islamistisk extremistisk attack.
Efter massmordet på Utøya uppstod i svenska medier en diskussion om det politiska samtalet.
– Om det kan komma något positivt ut ur det som hände så är det kanske hur vi använder orden, säger Gellert Tamas.
För tio år sedan kom hans bok ”Lasermannen”. Den handlar om John Ausonius som under det tidiga 1990-talet sköt invandrare i Stockholm. Elva personer hann Ausonius skjuta innan polisen grep honom. En av de beskjutna dog och flera fick men för livet.
Ausonius beskrevs som en ”enskild galning”. Han var dock klart påverkad av den hätska debatt kring invandringsfrågor som rådde vid den här tiden.
– Boken beskriver samspelet mellan individ och samhälle. Det är klart att det finns personer som påverkas av den här typen av stämningar och samhällsdebatt.
Gellert Tamas ser tydliga paralleller mellan samhällsklimatet under det tidiga 1990-talet och i dag. I boken pekar han på den roll som han menar att partiet Ny demokrati spelade. Den rollen har enligt Tamas tagits över av Sverigedemokraterna (SD).
Den norske terroristen, Anders Behring Breivik, hade ett huvudbudskap – att det finns en fara för islamisering av Europa. Enligt Breivik är det socialdemokratin som har skuld till detta. Därför riktade sig hans attack mot unga socialdemokrater och mot regeringskansliet i Oslo.
– Vissa personer, som Breivik, är beredda att begå våldsdåd. Det är människor som inte känner sig delaktiga i det här samhället. Samhällsklimatet är väldigt viktigt.
Att få vara gästprofessor på JMG under ett år tycker Gellert Tamas ska bli spännande.
– Det är en utmärkelse, och något jag gärna gör. Men jag känner ödmjukhet inför uppgiften. Att få tillbringa ett år bland duktiga forskare och vetgiriga studenter känns roligt och hedrande.
Själv har han aldrig studerat journalistik, så lite överraskad blev han när han fick frågan.
– Jag läste statsvetenskap och nationalekonomi och så lite ekonomisk historia. Det känns som att jag mer tillhör journalistvärlden än forskarvärlden. Men samtidigt finns det något akademiskt i mitt förhållningssätt.
Gellert Tamas växte upp i en ungersk akademikerfamilj i det lilla samhället Tollarp i Skåne. Föräldrarna hade kommit som flyktingar till Sverige från Ungern 1956. Pappan arbetade som växtförädlare av frukt och bär, mamman som kemist. I hemmet pratade man ungerska. En del släktingar fanns kvar i Ungern, andra hade flyttat till USA.
– Jag hade en intressant uppväxt. Vi bodde på landsbygden i Skåne och det fanns inga andra akademiker i samhället där vi bodde än mina föräldrar. Jag växte upp med ett språk och talade ett annat i skolan.
Att det fanns klasskillnader blev också tydligt för honom.
Eftersom en stor del av släkten bodde kvar i Ungern så var han ofta där på besök.
– Jag tillbringade mycket tid bakom järnridån innan den föll.
Redan som ung var han starkt intresserad av samhällsfrågor och läste reportageböcker och skildringar av andra länder. Efter gymnasiet reste han till USA och studerade på college.
Under Gellert Tamas karriär som journalist och författare har frågan om identitet varit central för honom. Kanske finns orsaken att söka i hans familj och uppväxt?
– Det där är svårt. Jag är visserligen uppväxt i en flyktingfamilj men det räcker inte som förklaring. Den är en del av mitt ”vi” men det är Sverige också.
2009 kom hans bok ”De apatiska” ut. Då hade han redan tidigare behandlat frågan om de apatiska flyktingbarnen i tv-reportage för Kalla Fakta och Uppdrag Granskning.
Han fick höra från politiker, tjänstemän och poliser att barnen bara ”fejkade”. Det sades att barnen skulle ha förgiftats av sina föräldrar.
– Jag påverkades av debatten och ska villigt erkänna att jag trodde vi skulle hitta några fall av förgiftning. Men vi hittade inget enda barn som var förgiftat.
Hans senaste projekt är en tv-dokumentär om journalisten Dawit Isaac som sedan tio år sitter fängslad utan rättegång i Eritrea. Filmen sändes i SVT i september.
Gellert Tamas har alltid arbetat som frilans. Han varvar skrivande av böcker med arbete för tv. Jobbet som författare är ensamt och då är det roligt att ibland få ingå i en tv-redaktion, menar han.
På JMG är det tre områden som kommer att stå i centrum för hans undervisning.
Det första handlar om hur man arbetar med undersökande journalistik och gör research. Det andra gäller begreppet identitet. Och så ska han försöka lära studenterna en del om dramaturgi.
– Grävande och research i all ära, men man måste också försöka presentera materialet på ett fängslande sätt.
Många journalister väljer i dag att publicera samhällsreportage i bokform. Det handlar om att reportaget fått allt mindre plats i medierna. Tidningar premierar korta och snabba nyheter.
Gellert Tamas är starkt kritisk till denna utveckling.
– Jag tror inte att dagstidningarna kan överleva om de drar ner på berättandet. Jag tror snarare att de ska satsa på duktiga berättare och duktiga grävare. Tidningsledningarna måste ge medarbetarna resurser. Som det ser ut i dag har journalisterna väldigt kort tid på sig. De tvingas skriva av pressreleaser. Det är inte längre journalistik.
Hur ska då en ung journalist kunna ägna sig åt seriös samhällsjournalistik?
– Jag tycker man ska försöka göra det man brinner för. Man kanske kan ta en timme om dagen av sin fritid för att försöka genomföra detta.
Gellert Tamas ger sig gärna i kast med tunga, svåra ämnen. Men vad är det som driver honom?
Han tvekar med svaret men säger sedan:
– Jag har alltid haft svårt för folk som sätter sig på andra genom sin makt i form av social tillhörighet eller pengar.
Han tar exemplet med de apatiska barnen:
– Att välja de svagaste av de svaga, att peka ut sjuka barn som kallt beräknande. Sådant gör mig upprörd.
Aktuell: Ny gästprofessor vid JMG. Tv-dokumentär om den fängslade journalisten Dawit Isaac (sändes i SVT i september). Nyutkommen bok med titeln En hel sekund i livet: Reportage från Prag till Kairo 1989–2011.
Yrke: Journalist, författare.
Ålder: 48 år.
Familj: Flickvän.
Bakgrund: Frilansjournalist sedan 1980-talet bland annat för SVT:s Uppdrag Granskning och TV 4:s Kalla Fakta. Skrivit flera böcker, till exempel Lasermannen och De apatiska.
Intressen: Fotboll (spelar själv med i Författarlandslaget), paddla havskajak, se film, läsa.
Styrka: Envishet.
Svaghet: Envishet.
Rädd för: "Höga höjder är inte det roligaste jag vet, men jag är inte rädd för dem."
Favoriträtt: "Just nu gillar jag att plocka svamp. Så jag säger väl blandsvampsoppa, det är gott. Och färsk fisk, som jag har fångat själv."
Senast lästa bok: Elisabeth Åsbrinks Och i Wienerwald står träden kvar.
Senaste film: "Fotbollens sista proletärer".
Favoritmusik: "Jag lyssnar på ganska blandad musik. I Berlin hörde jag Khaled som är rai-musiker. Beth Orton, en singer/songwriter, gillar jag också."
Text: Annika Hansson Foto: Johan Wingborg
Du kan inte längre kommentera artikeln.
Kom Wistedt på institutionen för globala studier har trädgården som sitt stora fritidsintresse
Här får lärare hjälp att göra matte både roligare och lättare att förstå
Elever som får använda tyska i flera ämnen når bättre resultat, visar Karmen Terlevic Johansson i sin avhandling
Gellert Tamas är gästprofessor i praktisk journalistik
Alexandra Krettek, hjärt-kärlforskare med smak för världens kulturer
Patrik Zapata: Dags att studera följderna av new public management
Institutionerna föreslås få mer makt - men Sahlgrenska akademien motsätter sig hela omorganisationen
Starkt stöd för rektor men kritik mot hörandeförsamlingens roll
Svårt att behålla kompletta miljöer
Konstnärerna äntligen i hamn med ny organisation
Dags igen för Arbetsmiljöbarometern
Handels studenter får direktkontakt med företagare
Global Week för andra året i rad
Redaktionen: Vem är tidningen till för?
Vi har inte råd att förlora internationella studenter
Behandlingen av Suchitra Holgersson en skandal, menar Elias Eriksson och Kristoffer Hellestrand
Denna text är utskriven från följande webbsida:
https://medarbetarportalen.gu.se/aktuellt/gu-journalen/arkiv/2011/nummer-6-11/vager-orden/?skipSSOCheck=true
Utskriftsdatum:
2024-03-28