8 november 2011, GU Journalen nr 6-11
Institutionerna stärks och prefekterna får mer makt. Det är en del av förslaget till ny organisation som alla fakulteter ställer sig bakom.
Alla fakulteter? Nej, en fakultet gör motstånd. Sahlgrenska akademin.
I slutet av september presenterade fyra av sex arbetsgrupper inom organisationsprojektet sina förslag till en förnyad organisation. Det kanske mest omdanande förslaget – det som handlar om beslutsordningen och om hur institutionernas ställning ska stärkas rent konkret – har grupp A arbetat med. Så vad föreslår man? Jo, institutionernas ställning ska bland annat stärkas genom att prefekten fattar alla verkställande beslut som inte åvilar någon annan nivå, alltså i princip de flesta beslut som rör institutionen. För ökat inflytande uppåt i organisationen vill man också att ett dekanens ledningsråd inrättas. Här ska prefekter och studentrepresentanter få möjlighet att rådgöra med dekanen i varje ärende som ska upp till beslut i fakultetsstyrelsen.
Enligt Stefan Hulth, ställföreträdande prefekt vid institutionen för kemi och ordförande i arbetsgruppen, är dock den största förändringen skapandet av ett antal normerande beslut där prefekten blir beslutsfattare. Det gäller till exempel i frågor om arbetsmiljö och i frågor kring avtal om uppdragsforskning, uppdragsutbildning, samverkan och inköp. Dessutom, och framför allt, får prefekten på sitt bord ”att inrätta, bereda och besluta om alla institutionens anställningar annan än professor”.
– Rekryteringsfrågan och att ha beslutsbefogenhet över institutionens anställningar, framför allt rekrytering av lärare, är kanske det enskilt viktigaste strategiska verktyget för en institution, säger Stefan Hulth.
Det kommer att kräva mer av prefektrollen än tidigare. Många oroas över hur rättssäkerheten ska bevaras, och menar att det finns risk för ökad nepotism och internrekrytering. Och det är klart att prefekten behöver chefsutbildas, menar Stefan Hulth.
– Men vi måste utgå ifrån att våra ledare och chefer är professionella.
Stina Sundling Wingfors, prefekt vid institutionen för globala studier och ledamot i arbetsgrupp A, håller med.
– Som det ser ut idag, med beslutsfattande också i den kollegiala strukturen, är det svårt att utkräva ansvar. Det får inte finnas några frågetecken kring vem som ansvarar för de beslut som fattas. Det kommer förstås att ställa krav på ledarskapet, men jag tror det är rätt väg att gå.
För egen del ser hon främst fram emot att kunna påverka och snabba på anställningsprocessen.
– Jag ser verkligen fram emot att, med stöd av sakkunnigas rangordning och lärarförslagsnämndens kompetens, själv få fatta beslut om vem som anställs som lärare vid institutionen.
En annan ledamot i Arbetsgrupp A, prefekten vid institutionen för neurovetenskap och fysiologi, Agneta Holmäng, förstår inte vad som är problemet.
– Vi har en effektiv tillsättningskommitté inom Sahlgrenska akademin. Det som kan ta tid är när vi måste ta ärendet upp till rektor.
Hon vill också värna om det kollegiala styret och menar att det är viktigt med en bevarad institutionsstyrelse och att den inte, som enligt förslaget, ersätts med ett institutionsråd som bara blir rådgivande åt prefekten.
– Om lärarrepresentanter inte får vara med och fatta beslut blir det inte lätt att få dem engagerade.
Agneta Holmäng är den enda av de elva ledamöterna som reserverat sig mot gruppens slutrapport. Och hon hade förmodligen gjort det hur den än sett ut. För på Sahlgrenska akademin har man tidigare klargjort att man är emot hela omorganiseringen som sådan. (I de två referensgrupper som yttrat sig om gruppens förslag har ledamöterna med anknytning till Sahlgrenska akademin, professor Elias Eriksson och professor Göran Bondjers, också reserverat sig.) I egenskap av ledamot anser sig Agneta Holmäng representera hela Sahlgrenska akademin.
– Det är klart att hon representerar oss. Det hon ger uttryck för står hela Sahlgrenska akademin bakom, säger dekanus Olle Larkö.
Han har full förståelse för att andra fakulteter vill ge mer makt åt institutionerna. Men de verkar under helt andra förutsättningar än Sahlgrenska akademin.
– Vi samverkar mycket med Västra Götalandsregionen, och i de sammanhangen är vi pyttesmå. Storleksmässigt är vi en femtedel av vår främsta samarbetspartner, Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Så för oss är det viktigt med en stark fakultet. Det blir inte bra om sex mindre institutioner ska förhandla om avtal med sjukhuset.
Arbetsgruppens ordförande, Stefan Hulth, menar dock att det inte finns någonting i förslaget som säger att institutionerna på Sahlgrenska akademin inte kan slå sig samman, om de så önskar, och bilda en likartad organisation som man nu har.
– Men varför? undrar Olle Larkö. Vi har den ju redan. Det är bara några år sedan vi genomgick en omorganisering och det tar mycket tid och kraft och skapar osäkerhet. Just nu vill vi fokusera kärnverksamheterna, forskning och utbildning. Och när en medicinsk fakultet för en gångs skull är överens så tycker jag man ska lyssna på oss.
Inom Sahlgrenska akademin anser man att den tilltänkta omorganiseringen, som präglas av en förstärkt linjestyrning uppifrån och ner, i själva verket innebär en centralisering där makten knyts närmare rektor.
– Vi står för 45 procent av GU:s omsättning, vi har hundra gånger fler transaktioner med universitetssjukhuset än övriga GU. Det medför att det ställs stora krav på att vi har kollegial styrning. Som forskare måste man kunna påverka projekten man arbetar i, säger Agneta Holmäng.
Sahlgrenska akademin kräver därför en särställning med större autonomi i GU:s organisation. Ingen bra idé, menar Stefan Hulth.
– Att ha olika beslutsordningar för olika fakulteter är otänkbart om vi ska utveckla GU till ett sammanhållet lärosäte.
Christina Rogestam, som leder arbetet med den nya organisationen, tycker likadant.
– En statlig myndighet kan inte spreta i personalpolitik och annat, man måste bete sig på samma sätt mot alla anställda och studenter.
Olle Larkö, Stina Sundling Wingfors och Agneta Holmäng
Kritiken från Sahlgrenska akademin ska inte påverka omorganiseringens vara eller icke vara, menar hon. Arbetet utgår från ett beslut i universitetsstyrelsen, svårare än så är det inte. Och beträffande Agneta Holmängs roll i Arbetsgrupp A, säger hon:
– Agneta satt där som egen person. Hon representerar en kompetent prefekt, inte Sahlgrenska akademin.
– Om Sahlgrenska akademin vill ändra på något så är det en fråga för universitetsstyrelsen, säger Christina Rogestam.
Olle Larkö menar dock att universitetsstyrelsens beslut kring omorganiseringen är vagt.
– Det handlar om hur man tolkar det. Som jag ser det finns det inga problem med att Sahlgrenska skulle få en fri ställning. Det vore ju korkat om man skulle låta samma förutsättningar gälla för dem som ägnar sig åt konst och dem som sysslar med levertransplantationer.
Han ser Sahlgrenska akademin som ett undantag. I större delen av världen går utvecklingen mot fler University Medical Centers – medicinska universitet och sjukhus knyts samman till starka enheter. En utredning av Olle Stendahl, tidigare dekan vid Linköpings universitet, föreslår också att det bör göras i större omfattning i Sverige.
– Så långt vill inte jag gå, men ett litet steg åt det hållet, säger Olle Larkö.
Inom Sahlgrenska akademin finns dock de som vill ta mer än ett litet steg.
– Jag tror man ska vara medveten om det. Och det är ingenting någon stolle på Sahlgrenska har fått för sig, utan det finns ganska långtgående förslag på hur det ska gå till, säger Olle Larkö.
Sådana krafter har funnits under lång tid, menar Agneta Holmäng.
– Och det är klart att rektors ökade makt och borttagandet av det kollegiala styret ger bränsle åt dem, säger hon.
Inom Arbetsgrupp A har man också utsatts för starka påtryckningar från olika håll inom Sahlgrenska akademin. Stina Sundling Wingfors:
– Det har varit på gränsen till hotfullt. Bland annat har vi fått höra att det är vårt fel att Sahlgrenska akademin nu kommer att lämna Göteborgs universitet.
Christina Rogestam är medveten om att det ”skickats en del mejl”, men ser lugnt på det hela.
– Regeringen vill ha stora och starka universitet. Man kommer aldrig att låta Sahlgrenska bryta sig ur.
Nej, organisationsprojektet går vidare. Den 14 december hålls en vägledande diskussion i universitetsstyrelsen om inriktningen inför det beslut om ny arbetsordning och delegationsordning som ska fattas i februari. Samtidigt påbörjas redan nu stödprocesserna som ska underlätta implementeringen av Göteborgs universitets nya organisation. I juli 2012 ska den vara klar.
Text: Lars Nicklason Illustration: Kristina Edgren Nyborg
Du kan inte längre kommentera artikeln.
Kom Wistedt på institutionen för globala studier har trädgården som sitt stora fritidsintresse
Här får lärare hjälp att göra matte både roligare och lättare att förstå
Elever som får använda tyska i flera ämnen når bättre resultat, visar Karmen Terlevic Johansson i sin avhandling
Gellert Tamas är gästprofessor i praktisk journalistik
Alexandra Krettek, hjärt-kärlforskare med smak för världens kulturer
Patrik Zapata: Dags att studera följderna av new public management
Institutionerna föreslås få mer makt - men Sahlgrenska akademien motsätter sig hela omorganisationen
Starkt stöd för rektor men kritik mot hörandeförsamlingens roll
Svårt att behålla kompletta miljöer
Konstnärerna äntligen i hamn med ny organisation
Dags igen för Arbetsmiljöbarometern
Handels studenter får direktkontakt med företagare
Global Week för andra året i rad
Redaktionen: Vem är tidningen till för?
Vi har inte råd att förlora internationella studenter
Behandlingen av Suchitra Holgersson en skandal, menar Elias Eriksson och Kristoffer Hellestrand
Denna text är utskriven från följande webbsida:
https://medarbetarportalen.gu.se/aktuellt/gu-journalen/arkiv/2011/nummer-6-11/institutionerna-ges-mer-makt---men-sahlgrenska-akademin-ar-emot/?skipSSOCheck=true
Utskriftsdatum:
2024-03-29