Till startsida

Fria ord 6-11

8 november 2011, GU Journalen nr 6-11

Rättslös inför rektor

Konsekvenserna för en forskare av att avskedas för forskningsfusk är värre än många av de straff som utdöms av domstolarna. Kraven på rättssäkerhet måste därför ställas högt.
När GU:s rektor bad Statens ansvarsnämnd (SAN) att avskeda Suchitra Holgersson för påstådd oredlighet var det en unik åtgärd. Aldrig tidigare har någon uppfattat de fuskutredningar som utförts av Vetenskapsrådets (VR:s) hårt kritiserade så kallade expertgrupp som tillräckligt rättssäkra för att kunna ligga till grund för sanktioner.
GU:s ledning har anfört att ärendet handlagts enligt ”gängse rutiner”. Men här fanns inga ”gängse rutiner” att följa. Ärendet var unikt. Och rektor har fel när hon i GU-journalen 5/11 hävdar att hon inte kunnat agera på annat sätt än hon gjort.

Hon hade till exempel kunnat avstå från att ansluta sig till den begäran om utredning som KI:s rektor 2008 lämnade till VR, efter att Holgersson – som kulmen på den inflammerade konflikt som utlöstes av att hon aviserade att hon skulle flytta från KI till GU – hade fuskanklagats. Det fanns inget lagstöd för denna GU:s rektors inblandning; endast rektor för det lärosäte vid vilket oredlighet påstås ha förekommit, i detta fall KI, har att utreda densamma.
Rektor hade också kunnat avstå från att i sin inlaga till VR hävda att en intern undersökning vid KI "visar att det finns fog för misstankarna”. Påståendet var osant. Ingen utredning hade ”visat” detta.
Hon hade senare, när VR:s utlåtande blivit offentligt, kunnat beakta den dokumentation som visade att detta var djupt problematiskt, och att fakta som talar för att Holgersson är oskyldig hade mörkats. Rektor var fullt medveten om de allvarliga brister som nu fått VR att dra tillbaka rapporten, men blundade för dem.
Hon hade, när GU därefter skulle genomföra sin lagstadgade överläggning med Holgersson, och ta slutlig ställning i skuldfrågan, kunnat anlita oberoende experter med tillräcklig insikt i vetenskapligt arbetssätt för att sakligt kunna bedöma bevisläget, eller den gruppering GU inrättat för denna typ av ärenden.
Härmed hade Holgersson fått den oberoende prövning som den som riskerar livstids yrkesförbud får anses ha rätt till. Men i stället anlitade rektor en person utan den nödvändiga sakkunskapen, och med tydligt intresse av att GU skulle förklara Holgersson skyldig: advokaten Gustaf Dyrssen.
Dyrssen med medarbetare företräder MAQS Law Firm men har sedan tio år ett avtal med KI som garanterar dem ersättning för minst 50 konsulttimmar per vecka. Enligt KI:s rektor är de ”KI:s egna advokater”.
Kort innan Dyrssen, som ombud för GU, hade att ta ställning till anklagelserna mot Holgersson, hade han tagit ställning i samma ärende för KI:s räkning. Givet Dyrssens förståeliga lojalitet med KI var det inte otippat att han då inte kunnat finna några problem med den VR-utredning som senare visade sig vara så problemfylld att den drogs tillbaka. Han kunde härmed leverera den slutsats som KI säkert hoppats på, det vill säga att Holgersson var skyldig.

När samme Dyrssen, denna gång för GU:s räkning, hade att, för första gången, höra Holgersson och sedan åter ta ställning i skuldfrågan, var utgången härmed en lågoddsare. Slutsatsen att Holgersson var oskyldig hade ju inneburit ett underkännande av Dyrssens egen tidigare insats, och försatt hans viktigaste uppdragsgivare, KI:s rektor, i trångmål. Mycket riktigt: Dyrssen kunde fortfarande inte identifiera några brister hos VR:s utredning, trots att han fick bristerna redovisade för sig, varför han rekommenderade avsked.
När det påpekades för rektor att Dyrssen kan uppfattas som jävig ringde hon en jurist på Arbetsgivarverket för att utverka stöd. Vi menar att man som rektor bör tänka själv, fatta kloka beslut och redovisa sina argument, hellre än att förankra okloka beslut hos myndighetspersoner som är mindre insatta i sakfrågan än man själv.
Det är också nedslående att rektor vägrat träffa Holgersson, och vägrat att diskutera ärendet med oss, det senare med motiveringen (framförd av personalchefen) att det skulle “föra mycket långt om rektor hade som praxis att diskutera enskilda personalärenden med var och en anställd som framför önskemål därom.” Ej heller brydde hon sig om att Sahlgrenska akademins dekanus framförde akademistyrelsens oro över handläggningen.
Hon kunde dessutom valt att vara sanningsenlig i inlagan till SAN. Hon skriver: “den vetenskapliga oredlighet i övrigt som förekommit under [Holgerssons] verksamhet vid såväl KI som Göteborgs universitet – bl.a. att hon som arbetsledare och vetenskaplig handledare har fört in felaktiga uppgifter i sina doktoranders arbeten – är av sådant slag...”. Men Holgersson har aldrig anklagats för att under sin verksamhet vid GU ha gjort sig skyldig till denna typ av oredlighet. Detta är rent påhitt.

I GU-journalen hävdar rektor att det var KI:s ställningstagande som styrde hennes agerande, härmed bekräftande att GU:s utredning var en skådeprocess, och att Holgersson var dömd på förhand. Men också i detta avseende är inlagan till SAN vilseledande. Där påstås att GU gjort en egen bedömning, och står inget alls om att rektor sett sig bunden av KI:s åsikt.
Kvaliteten på tagna beslut hade blivit långt bättre om rektor i detta svåra ärende hade tagit råd av kollegiala organ, i stället för att, som ”myndighetschef”, isolera sig bakom en mur av jurister och tjänstemän. Handläggningen tydliggör varför liggande förslag till omorganisation av GU, som skulle föra oss än djupare in i en dysfunktionell, icke-akademisk, företagsliknande linjeorganisation, måste avvisas.


 

 

 


Elias Eriksson
professor vid sektionen för farmakologi

 

  

 

 

 


Kristoffer Hellstrand
vicedekan vid Sahlgrenska akademin 

 

Replik: 
Jag har hanterat det korrekt

Som myndighetschef har jag hanterat ärendet om misstänkt forskningsfusk på ett för universitetet korrekt sätt och enligt gällande regelverk. När Vetenskapsrådet drog tillbaka sin expertutredning – som konstaterade grov oredlighet i forskningen – ledde detta till att den ansökan om prövning avseende arbetsrättsliga åtgärder som universitetet ställt till Statens ansvarsnämnd återkallades. Det kan därmed konstateras att det inte finns något arbetsrättsligt ärende avseende vederbörande vid Göteborgs universitet.

Att Vetenskapsrådet brustit i sin handläggning av ärendet är mycket olyckligt och det är helt ofrånkomligt att detta får stora konsekvenser för alla berörda parter. Det som hänt visar hur viktigt det är med ett rättssäkert system för att hantera frågor om oredlighet i forskning.


Pam Fredman
rektor

 

Slutreplik

Det finns inget "gällande regelverk" för hur en rektor ska ställa sig till en fuskanklagelse när det står klart att utredningen inte varit rättssäker. Man måste tänka själv. Och det var inte det minsta ”korrekt” att inför SAN påstå att Holgersson gjort sig skyldig till förseelser som ingen anklagat henne för. En ursäkt från ”myndighetschef” till ”vederbörande” hade varit välkommen.

Strategiska centrala satsningar gjorda på torftigt eller obefintligt beslutsunderlag. Igångsättandet av de tids- och kostnadskrävande RED 10- och BLUE 11-projekten utan att man haft en aning om hur de ska användas. Genomdrivandet av en anti-akademisk organisation trots remissinstansernas kritik. Den ovärdiga behandlingen av en av våra mest namnkunniga forskare, Lars Hamberger. Etc.

Vi hävdar att det var högre kvalitet på beslutsfattandet på den tid då rektorerna var mindre benägna att i tid och otid – magistralt och ängsligt – understryka sin roll som ”myndighetschef”, och mer benägna att dryfta intrikata problem i kollegiala organ. Om inte annat så var universiteten på den tiden långt trevligare arbetsplatser, säkert också för myndighetscheferna själva.

Elias Eriksson

Kristoffer Hellstrand

Delta i debatten

Häftiga diskussioner vid kaffebordet? Protester, debatter, kritik och beröm? Skriv om det som berör dig på universitetet eller svara på andras inlägg. Låt fler få veta vad du tycker.

gu-journalen@gu.se

Kommentera artikeln

Du kan inte längre kommentera artikeln.

Sidansvarig: Allan Eriksson|Sidan uppdaterades: 2013-01-17
Dela:

Denna text är utskriven från följande webbsida:
https://medarbetarportalen.gu.se/aktuellt/gu-journalen/arkiv/2011/nummer-6-11/fria-ord-6-11/?skipSSOCheck=true&referer=https%3A%2F%2Fwww.google.com%2F
Utskriftsdatum: 2018-11-13

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?